Jag är ensam hemma, det är skönt. Jag har inte haft en enda ensam kväll på hur länge som helst. Jag har stressat som ett djur den senaste månaden, vet ni hur det är att stressa varje jävla dag i 1 hel jävla månad? Tänk att aldrig kunna pausa eller stanna upp för då går allt åt helvete eller så blir saker fel så var det för mig och brownie. Varje dag var det något som skulle fixas eller tas hand om och då var det dags att stressa och springa runt som ett djur. Ingen mat i magen bara stress. Jag stressade så mycket att jag ner i vikt och eftersom min klänning var skräddarsyd efter mina mått var jag tvungen att sy in den, när jag väl sen hade lämnat in den till en sömmerska fick min klänning igen efter 1 vecka var den för stor igen, den satt lös vid bysten och magen, men det fanns ingen tid då , jag skulle gifta mig om 2 dagar. Jag trodde inte att det var möjligt att stressa så mycket som jag gjorde att jag hela tiden gick ner i vikt. Jag åt inte på flera dagar och bara körde på utan att stanna. Mina fötter var slitna och uppsvullna efter att gå runt och springa från klockan 8 på morgonen fram till 2 på morgonen. Jag var blek som ett spöke och såg ut som en zombie bride. Jag hade aldrig kännt mig så sliten.

Dagen innan bröllopet var värst jag hade dagen innan (torsdagen) gått och lagt mig 4 på morgonen och sen vaknat klockan 9 dagen där på för jag skulle gå till kyrkan på möte med prästen , efter det skulle jag hämta nycklarna till lokalen för att sen åka hem och lasta på all spriten och läsken vilket var cirka 150 liter sammanlagt , den dagen höll jag på från klockan 9 på morgonen fram till 3 på natten och detta var dagen innan vi skulle gifta oss. Den natten sov jag hos mamma och brownie ensam i lägenheten eftersom vi skulle gifta oss nästa dag. Den kvällen var jag såå sliten och så trött att mamma nannade mig precis som om jag var en liten bebis. Ändå låg jag i sömnen och sa "mamma är allt klart nu" "mamma tror du maten räker?" "mamma glöm inte att ta ut pirogerna" "mamma jag får inte glömma blommorna imorgon". Jag yrrade så pass mycket men det var nog också på grund av att jag inte hade ätit sen dagen innan. Jag lyckades slutligen somna efter en halv timme.

Dagen där på var det dags , jag skulle gifta mig med brownie , det var stressigt men jag var bara tvungen att hålla mig lugn eftersom det fanns risk att jag skulle svimma. Tack och lov gick allt bra och det var den lyckligaste dagen i hela mitt liv. Men inte ens efter bröllopet kunde vi slappna av på riktigt, det var inte föräns på 2 dagen vi var i prag då vi började äntligen slappna av och släppa all stressen. Det är inte föräns nu då jag börjar slappna av på riktigt, min hälsa är inte riktig på topp , jag känner mig fortfarande stressad och jag äter knappt och jag är hela tiden trött. Jag känner att jag måste vila, bara vila. Och ja , jag har till och med glömmt bort att jag fyller år om 16 dagar..