Plötsligt verkar vår bröllops planerig tagit en hel annan väning, både brownie och jag vägrar gifta oss i de kalla korridoren i rådhuset efter att ha sätt bilderna. Brownie totalt vägrade och satte ner foten när han såg det, och det känns skönt för då känner båda samma. Eftersom vi ändå inte vill gifta oss där var det inte så mycket att tänka på , vi ska nog köra med kyrkbröllop en gång för alla. Vi hade egentligen tänk oss två bröllop en nu borlig och senare om ett par år i framtiden gifta oss genom kyrkan. Men eftersom livet har sina stunder , verkar det som om ödet vill att vi ska gifta oss i kyrkan. Några i famlijen har ju trots allt pressat och pressat att vi ska gifta oss i kyrkan från början vi har sagt nej och åter igen nej. Men nu verkar det bli så att dom kommer att få som dom vill. Plötsligt har vårt lilla bröllop gått och blivit till något stort, nu ska inte min klänning vara vilken klänning som helst, nu måste jag ha något dyrare större och finare, sen ska jag ha en blommbukett, sen ska det vara riskastning, och så måste man fixa tärnor och bestmen i för sig har vi nästan redan bestäm den delen. Plötsligt känns det som om vi har ett berg av saker att fixa, men tur för det för vi är inte ensamma längre. Våra pappor är så pass insata i det att det känns skönt. Det känns nästan härligare och romantikare att planera ett kyrkbröllop än ett borlig vigsel, jag får fan ryssningar!