Så fort jag fylle 18 år tog det inte långt tid innan jag flyttade hemifrån. Det gick en månad och snapp, jag var på egna fötter och blev independent. Ingen som sa till mig vad jag skulle göra och inte göra. Ingen som tvinga mig att äta sånt mat man inte gillar, ingen att be pengar om. Och framför allt jag var singel, alla dom idioterna jag en gång dejtat , alla dom skitstövlarna jag en gång trott att jag var kär i, falska kompisar och dåliga vannor försvann den kvällen jag skulle bli 18. Sista dagen som 17 åring sa det bara stopp, nästa dag skulle jag bli 18 och jag ville inte som vuxen ha ett sånt liv. Hejdå och helvete med alla och allt det gammla och som hör till och så blev det.

Jag blev 18 , hela jag förändrades. Det var jag som bestämde, jag som gjorde mina egna val , och jag som gjorde hur fan jag ville utan att någon jävel skulle säga till mig att inte. Jag andades independent, jag var på egna fötter , nybliven 18 åring, förrvirad? Nej jag var lycklig. Självklart tog det inte lång tid innan jag lärde känna Brownie där efter gick allt så jävla snabbt. Efter 1 månads dejtande flyttade vi ihop och jag försvann från malmös hetaste skvaller bland bitterfittorna och efter 9 månader förlovade vi oss, sen bara rullade det på år efter år. Och här sitter man 3 år senare och har blivit återigen en ny människa. Jag är 21 år, gift och mitt liv är perfekt, jag skrattar åt dom stackars människorna som är totalt besatta av mitt liv som fortfarande sitter och drömmer och snakar om sånt som hände för 4 år sen när jag var en liten skit. Dubbelmoral hela högen , folk gillar att peka fingrar men i själva värket är det dom som är värst. Dom leker något dom inte är. Kasta sten i ett glashus är exakt vad det är. Jag står åtminstonde för saker jag har gjort och jag skämms inte, varför skulle jag? Vem fan e du? Vem fan e hon? Vem fan e han? Alla människor fiser, skiter, knullar, rapar och gör misstag , den som säger att den inte har ljuger. Vem fan är du att jag skämmas över? Ingen just det, bara en vilse liten människa upptagen med att hålla koll på andras liv än att leva sitt eget. Jag tycker synd om sånna människor, för det är sorligt att man som ung inte lever livet.