Första dagen som 21 åring, jag är hela 4 år närmare 25 års åldern och 9 år närmare 30 års åldern. Varför känner jag mig ändå "liten" när jag tänker på att jag "bara" är 21 men samtidigt såå vuxen. Jag är vuxen men ändå inte vuxen, precis som många andra unga. Jag brukar fortfarande gå vilse precis som jag bruka göra när jag var yngre, jag kan fortafarande vara lika korkad som Paris Hilton. Jag har slitit hundratals höga klackar till gruden på Malmös gator, jag har varit över allt, eller nästan. Malmö är det man kallar liten stad men stor helvete, oh yes här vet nästan alla allt om alla, det är det största beviset på att dom är uttråkade. Jag saknar oftast min läpp piercing, nästan för mycket för att vara en piercing. Samtdigt som jag sitter och skriver denna texten , vrider jag och vänder mig som en jävla huggorm. Menstration kallas det , jag hatar det, det känns som om äggstockarna kommer att slitas ut, det gör så ont , jag tror jag dör.