I lördags kom jag hem frÄn Polen, jag var dÀr i 4 dagar. Denna resan var inte som mina andra resor, den Àr ingen annan sig lik. Resan var spÀnnande, omtumlande, upplysande & kÀnslofylld men framför allt lÀrorik. Jag Äkte med pappa & lilla syster med syfte att Äka till Auschwitz & besöka den berömda Schindler Fabriken. Vi hade planerat denna resan i flera Är innan den Àntligen blev av. 
 
Ironisk nog sÄ var vÀdret det dÄligaste det kunde bli, det spö regnade precis hela dagen & hela tiden under hela vÄr vistelse dÀr. Det var grÄtt, regnigt, kallt & geggigt.  Guiden som gick med oss var jÀtte duktig, vi var en stor grupp pÄ ca 50 pers & turen varade i strax lite över 4 timmar. PÄ visa dela av Auschwitz fick man inte ta bilder & det förstÄr jag. Vid flera tillfÀllen stod jag dÀr med kameran i hÀnderna & skulle ta bilder, men jag fick jÀtte dÄligt samvete. Jag tÀnkte för mig sjÀlv och sa sedan till min lilla syster "fy vad vi Àr Àckliga ÀndÄ, hÀr stÄr vi & vill ta bilder pÄ mÀnniskor saker vars dom har lidit mycket & delar dÀr sÄ mycket mÀnniskor har dött pÄ.". Jag stannade upp flera gÄnger & tog inga bilder, för pÄ nÄgot sÀtt kÀndes det inte rÀtt.  
 
Auschwitz , jag har svÄrt att hitta ord för det dÀr stÀllet. Men framför allt svÄrt att förstÄ hur en sÄdan sak kunde hÀnda , hur ett sÄdant stÀlle som Auschwitz ens kunde/ kan existera. Som en överlevare frÄn Auschwitz sa: "ThereŽs Auschwitz and so there cannot be God". Men det vÀrsta av allt Àr att trots detta sÄ lÀrde mÀnniskorna sig ingenting för vÀrlden idag Àr vÀrre Àn nÄgonsin. Jag kunde inte hÄlla mig & stor grÀt nÀr jag sÄg  hÄret dom hade klippt av & samlat ihop i ett stort rum, Hemskt.
 
Kvinnors hÄrborstar, skoborstar, mÀnnens rakborstar.
1000 tals skor.
"The Death wall".
Gaskammaren dÀr tusentals judar mördades.
Krematoriet.
Gaskammare som Nasisterna brÀnde ner för att göra sig av med beviset.