Marie Fredriksson "Tro" spelas i skrivandes stund av det hÀr inlÀgget...
 
Jag Ă€r ingen "tycka synd om mig" mĂ€nniska, jag gillar inte att generera den kĂ€nslan hos folk. SĂ„ nĂ€r jag sĂ€ger att jag inte mĂ„r bra sĂ„ Ă€r det för att jag faktiskt inte alls mĂ„r sĂ„ bra. Jag har varit med om nĂ„got traumatisk och tro det eller ej sĂ„ har mitt liv vĂ€nds upp och ner. Rutiner och vanor som jag har haft i 10 Ă„r finns inte lĂ€ngre. Jag gĂ„r runt som ett tomt skal, jo jag ler och skrattar lite till och frĂ„n men inombords grĂ„ter jag konstant. Jag grĂ„ter oavbrutet nĂ€r jag Ă€r ensam och ingen ser mig. Jag har redan tröttnat pĂ„ att behöva förklara varför jag mĂ„r dĂ„ligt för folk verkar redan har glömt anledningen. Jag har dagar dĂ€r jag inte har orken eller viljan att prata med nĂ„gon, det tar i mig sĂ„ mycket i att svara i telefonen och klĂ€mma ut ett litet skratt. För det enda jag egentligen vill göra Ă€r att ligga i sĂ€ngen och stirra upp i taket. Det gör sĂ„ ONT.
 
Det har varit vĂ€ldigt tuffa tider och det kommer det vara en tid framöver det har jag insett. April mĂ„nad slutade hyffsat bra men Ă€ndĂ„ inte. Vi flyttade till vĂ„r nybyggda lĂ€genhet i stan men samtidigt blev jag sjukskriven frĂ„n mitt jobb efter flera mĂ„naders kronisk smĂ€rta i min arm. Jag har lyckats överbelasta mig sjĂ€lv pĂ„ jobbet och inte lyssnat pĂ„ min kropp nĂ€r den vĂ€l sa ifrĂ„n och fortsatt köra pĂ„, sĂ„ detta Ă€r resutatet. Jag har nu varit sjukskriven i över en mĂ„nad och kommer att fortsĂ€tta att vara det Ă€ven hela juni fram till juli och dĂ€r efter en bit framöver. Mitt i allt detta, tre veckor att vi hade flyttat in gick min Ă€lskade Ă€lskade Richie plötsligt bort, allt hĂ€nde sĂ„ snabbt. Jag gjorde allt för att rĂ€dda honom men allt var förgĂ€ves. 
 
Idag har det gÄtt 5 veckor sedan Richie gick bort och lite mer Àn en mÄnad sedan vi flyttade in och vi bor fortfarande i flyttkaos. Jag har inte haft orken att ta tag i saker, packa upp flyttlÄdor eller bestÀlla nya möbler som behövs. Mina tankar Àr inte hÀr och jag har svÄrt för att koncentrera mig. Jag Àr sÄ glad att jag tog ut semester trots corona pandemin, för som jag mÄr nu vill jag mer Àn gÀrna bara vara hemma och inte göra nÄgot. Min ensamhet och en eller tvÄ flaskor rosé Àr allt jag behöver. Men jag hade inte tackat nej till en utomlandsresa bara för att fÄ komma bort frÄn allt men det Àr ju inte aktuellt i dagslÀget med tanke pÄ allt.
 
 
Som ni sĂ€kert förstĂ„r sĂ„ kommer jag i dagslĂ€get endast uppdatera nĂ€r jag finner orken och lusten att göra nĂ„got. Ni fĂ„r ha tĂ„lamod med mig. 
 
Ta hand om er och tack till alla er som Ă€r sĂ„ fina som skickar fina meddelande till mig med postiva ord pĂ„ Instagram. Ni Ă€r fantastiska! â™„