11 Januari

Sitter med en varm kopp grönt te & har precis bokat tid hos min läkare. Har fått några konstiga utslag på armen, dessutom var det på tiden att ta kolla så allt står rätt till i kroppen bland annat min PCO.
 
Jag brukar inte skriva om min PCO, dels för att nu när läsarna är dubbelt så många så är det inte något jag vill sitta & skriva om.(Tror inte det intresserar många ändå!) Sen så har det inte heller varit någon big deal för mig, jag har liksom lärt mig leva med det om man nu kan säga så. Självklart stör det mig, men när det väl kommer till kritan så vet jag att det kommer att fixa sig. Jag har inte råd att vara negativ jag menar varför skulle man vara det, vad tjänar jag på det? Inget! Många som har PCO tror att det är farligare än vad det egentligen är, jag menar kolla på Victoria Beckham! Ni som inte har en blekaste aning vad jag talar om läs mitt gamla inlägg här. (varning för jävligt långt inlägg!!) Äsch nu bara babblar jag på en massa!
 
PCO - K O M M E N T A R E R 7

and you haft to do it the hard way...


Den senaste tiden har jag har varit lite nere, inte för att Brownie och jag har några problem för vi är lyckliga.
Utan för min "sjukdom" ställer till det så jävla mycket för mig. Allt känns så jävla jobbigt, jag måste
kämpa dubbelt!! Och det värsta är att jag kommer att få kämpa ännu mer för att nå det jag vill.
Många gånger känner jag mig också ensam för ingen förstår, för ingen av mina kompisar har det.
Och hur ska man då kunna prata om något som de inte kommer att förstå?
PCO - K O M M E N T A R E R 6

Yes finally!

Jag kom precis hem, har varit hos mami och käkat med Brownie. Jag har varit så jävla glad idag, jag hade tid hos läkaren idag vilket gick supeeeeer!! Det kunde inte ha gått bätre, jag bryr mig inte så mycket att jag faktum har gått ner lite till utan att jag äntligen fick Reductil utskriven. WOHO CHING CHING JACKPOTT!!! Min läkare är grym han förstår mig precis. Åh äntligen kan inte fatta det, så imorgon ska jag sticka till apoteket och hämta ut Reductil!!


PCO - K O M M E N T A R E R 6

Att vara ofrivilligt tjock (Varning långt inlägg)




Jag har ännu en gång sån dag, där jag vaknar upp tidigt på morgonen , tänder en cigg och kjedjeröker, dricker en massa vatten och inte orkar äta någonting. Jag tänker konstant på min så kallade "sjukdom". (aka pco) För er som inte har varit med i svängarna tillräkligt länge vet så klart inte vad jag pratar om. Som några av er vet går jag på behandling just nu, detta har jag gjort sen december förra året. Jag går på starka mediciner och har inte ätit vit bröd,vanlig pasta, pommes, skräpmat, godis,chips , akhohol (alkoholen okej mitt eget val) tja allt sånt där på över 2 månader allt detta pga jag helt enkelt inte kan äta sånt just nu. Tack och lov att jag inte är så förtjust i alla dessa grejerna så det gör inget.

Jag har en så kallad "sjukdom" som heter PCO, det är en hormonrubbning hos tjejer, äggstockarna är fyllda med cystor som är vätskefyllda blåsor. Runt äggstockarna ser det ut som ett pärlhalsband. Detta är en del av pcon, en annan del av pcon är att du kan ha oregelbunden mens, eller att du inte få den alls, och att du dessutom går upp i vikt. Detta upptäkte dom hos mig i slutet av 2008, då jag hade gått upp i vikt för snabbt och utan annledning, Läkarna trodde först att jag var gravid men så var det inte. 
Jag kämpade först med att få tillbaka min mens vilket jag redan fick 1 månad efter jag hade varit hos läkaren. Nu kämpar jag mot att nå min normala vikt igen, det är jobbigt för att jag har kännt mig sen jag gick upp i vikt som en smal själ instängd i en tjockis kropp. Ursäkta utrycket men det är precis så jag känneer mig. Att ha en garderob med mer än hälften av kläder som inte passar en får mig att bli ännu mera frustrerad. Tänk att titta tillbaka på alla kläderna du brukade ha på dig, tänk att titta på ens röv och se att den är 4 gånger större. Och bara tänk er hur frustrerande det känns att veta att man inte har gått upp i vikt för att man har varit lat och suttit hemma och tjockat sig och ätit en massa big macks för då hade man åtminstonde fått skylla sig själv. Med pco går man upp i vikt och vet man inte vad man har precis som i mitt fall, då fattar man noll när en dag jeansen börjar sitta tajt. Ignoranta människor i ens omgivning tar för givet att har man gått upp i vikt är det för att man sitter hemma och tjockar sig, men så var inte mitt fall alls. I mitt fall var det mina hormoner som ställde till det för mig.
Och det var det som gjorde mig mest förbannad. Inte nog med det blev ilskan större i och med att jag aldrig har varit en ohälsosam person som äter godis och skräpmat varje dag och sitter hemma hela dagarna. Allt detta får mig att känna den enorma frustration. Att min självfötroende har påverkats , kan jag inte säga att det har gjort så mycket då jag kan inte bry mig mindre om vad folk tycker. Visst man känner sig inte lika het när man ser att man har bilringar och en röv som är 4 gånger större, men jag vet att det är inte något jag hade kontroll över tills nu.

Jag kan inte längta mer till att bli mig själv igen och komma till "rätta" jag, för jag har inte varit min rätta jag sen 2008 och nu är det dags, äntligen. Ingen snak om saken, jag ska se till att vinna detta skitet och bli av med min pco och där med alla dom jädrans kilon!

Jag är inne på min 2a månad i min behandlig, jag har redan gått ner några kilo men har lång väg kvar. Läkaren säger att det kommer att ta cirka 1 år att nå min normala vikt igen då han inte vill att det ska gå för snabbt, risken finns då att skinnet blir slapp. Fyfan alltså , jag saknar verkligen dom tiderna där det värsta jag kunde oroa mig över var att jag skulle vara dubbel bokad över en helg eller att klänningen jag ville ha skulle vara slutsåld. Sen när blev livet så komplicerad? Jag som trodde att jag var  frisk som en nötkärna, jag som aldrig tidigare hade haft vikt problem tills nu. Fyfan det suger verkligen..Alla som har pco vet vad jag snakar om, andra som inte har tänk så här. "Du har alltid vägt normalt, aldrig haft vikt problem och alltid trott att du är frisk som en nötkärna tills en vacker dag du börjar gå upp flera kilon per månad, du fattar noll, mensen försvinner, du fortsätter att öka med kilon, du sticker till läkaren och där förklarar dom för dig att du håller på att bli ofrivilligt tjock pga hormoner, närmare en hormonrubbning, great hejdå till normal size welcome hell!


Jag tänker inte be om ursäkt för det långa inlägget, det var helt enkelt något jag var tvungen att få ut mig...Jag sitter varje dag och skriver för mer än 500 anonyma personer, som följer mig, som följer mitt liv och eftersom det har kommit så pass många nya läsare tycker jag att detta var något ni borde veta. Och att jag är trots allt stolt över att som "tjockis" lyckas jag ändå se hyfsat bra ut tills jag blir jag igen.



PCO - K O M M E N T A R E R 23