Marie Fredriksson "Tro" spelas i skrivandes stund av det här inlägget...

 

Jag är ingen "tycka synd om mig" människa, jag gillar inte att generera den känslan hos folk. Så när jag säger att jag inte mår bra så är det för att jag faktiskt inte alls mår så bra. Jag har varit med om något traumatisk och tro det eller ej så har mitt liv vänds upp och ner. Rutiner och vanor som jag har haft i 10 år finns inte längre. Jag går runt som ett tomt skal, jo jag ler och skrattar lite till och från men inombords gråter jag konstant. Jag gråter oavbrutet när jag är ensam och ingen ser mig. Jag har redan tröttnat på att behöva förklara varför jag mår dåligt för folk verkar redan har glömt anledningen. Jag har dagar där jag inte har orken eller viljan att prata med någon, det tar i mig så mycket i att svara i telefonen och klämma ut ett litet skratt. För det enda jag egentligen vill göra är att ligga i sängen och stirra upp i taket. Det gör så ONT.

 

Det har varit väldigt tuffa tider och det kommer det vara en tid framöver det har jag insett. April månad slutade hyffsat bra men ändå inte. Vi flyttade till vår nybyggda lägenhet i stan men samtidigt blev jag sjukskriven från mitt jobb efter flera månaders kronisk smärta i min arm. Jag har lyckats överbelasta mig själv på jobbet och inte lyssnat på min kropp när den väl sa ifrån och fortsatt köra på, så detta är resutatet. Jag har nu varit sjukskriven i över en månad och kommer att fortsätta att vara det även hela juni fram till juli och där efter en bit framöver. Mitt i allt detta, tre veckor att vi hade flyttat in gick min älskade älskade Richie plötsligt bort, allt hände så snabbt. Jag gjorde allt för att rädda honom men allt var förgäves. 

 

Idag har det gått 5 veckor sedan Richie gick bort och lite mer än en månad sedan vi flyttade in och vi bor fortfarande i flyttkaos. Jag har inte haft orken att ta tag i saker, packa upp flyttlådor eller beställa nya möbler som behövs. Mina tankar är inte här och jag har svårt för att koncentrera mig. Jag är så glad att jag tog ut semester trots corona pandemin, för som jag mår nu vill jag mer än gärna bara vara hemma och inte göra något. Min ensamhet och en eller två flaskor rosé är allt jag behöver. Men jag hade inte tackat nej till en utomlandsresa bara för att få komma bort från allt men det är ju inte aktuellt i dagsläget med tanke på allt.

 

 

Som ni säkert förstår så kommer jag i dagsläget endast uppdatera när jag finner orken och lusten att göra något. Ni får ha tålamod med mig. 

 

Ta hand om er och tack till alla er som är så fina som skickar fina meddelande till mig med postiva ord på Instagram. Ni är fantastiska! ♥