Marie Fredriksson "Tro" spelas i skrivandes stund av det hÀr inlÀgget...
Jag Àr ingen "tycka synd om mig" mÀnniska, jag gillar inte att generera den kÀnslan hos folk. SÄ nÀr jag sÀger att jag inte mÄr bra sÄ Àr det för att jag faktiskt inte alls mÄr sÄ bra. Jag har varit med om nÄgot traumatisk och tro det eller ej sÄ har
mitt liv vÀnds upp och ner. Rutiner och vanor som jag har haft i 10 Är finns inte lÀngre. Jag gÄr runt som ett tomt skal, jo jag ler och skrattar lite till och frÄn men inombords grÄter jag konstant. Jag grÄter oavbrutet nÀr jag Àr ensam och ingen
ser mig. Jag har redan tröttnat pÄ att behöva förklara varför jag mÄr dÄligt för folk verkar redan har glömt anledningen. Jag har dagar dÀr jag inte har orken eller viljan att prata med nÄgon, det tar i mig sÄ mycket i att svara i telefonen och klÀmma
ut ett litet skratt. För det enda jag egentligen vill göra Àr att ligga i sÀngen och stirra upp i taket. Det gör sÄ ONT.
Det har varit vÀldigt tuffa tider och det kommer det vara en tid framöver det har jag insett. April mÄnad slutade hyffsat bra men ÀndÄ inte. Vi flyttade till vÄr nybyggda lÀgenhet i stan men samtidigt blev jag sjukskriven frÄn mitt jobb efter flera mÄnaders
kronisk smÀrta i min arm. Jag har lyckats överbelasta mig sjÀlv pÄ jobbet och inte lyssnat pÄ min kropp nÀr den vÀl sa ifrÄn och fortsatt köra pÄ, sÄ detta Àr resutatet. Jag har nu varit sjukskriven i över en mÄnad och kommer att fortsÀtta att
vara det Àven hela juni fram till juli och dÀr efter en bit framöver. Mitt i allt detta, tre veckor att vi hade flyttat in gick min Àlskade Àlskade Richie plötsligt bort, allt hÀnde sÄ snabbt. Jag gjorde allt för att rÀdda honom men allt var
förgÀves.
Idag har det gÄtt 5 veckor sedan Richie gick bort och lite mer Àn en mÄnad sedan vi flyttade in och vi bor fortfarande i flyttkaos. Jag har inte haft orken att ta tag i saker, packa upp flyttlÄdor eller bestÀlla nya möbler som behövs. Mina tankar Àr inte
hÀr och jag har svÄrt för att koncentrera mig. Jag Àr sÄ glad att jag tog ut semester trots corona pandemin, för som jag mÄr nu vill jag mer Àn gÀrna bara vara hemma och inte göra nÄgot. Min ensamhet och en eller tvÄ flaskor rosé Àr allt jag behöver.
Men jag hade inte tackat nej till en utomlandsresa bara för att fÄ komma bort frÄn allt men det Àr ju inte aktuellt i dagslÀget med tanke pÄ allt.
Som ni sÀkert förstÄr sÄ kommer jag i dagslÀget endast uppdatera nÀr jag finner orken och lusten att göra nÄgot. Ni fÄr ha tÄlamod med mig.
Ta hand om er och tack till alla er som Ă€r sĂ„ fina som skickar fina meddelande till mig med postiva ord pĂ„ Instagram. Ni Ă€r fantastiska! â„