30 May kl. 21.33
INLĂGGET ĂR ETT BETALT SAMARBETE MED BYGGSHOP.SE
Â
PÄ söndag firar vi vÄra Àlskade mammor. Under dessa udda tider har mÄnga av oss inte kunnat trÀffa eller umgÄs med vÄra mammor som vi normalt gör sÀrskilt om de Àr i riskzonen. Resultatet av att hÄlla vÄra distanser har det lett till att vÄra Àldre bland annat vÄra mammor spenderar all mer tid hemma vilket inte Àr sÄ roligt i lÀngden eller bra för psyket sÀrskilt om de bor ensamma. SÄ i Är tÀnkte jag förska ge bort en rolig morsdag present som hÄller henne sysselsatt men Àven kommer till anvÀndning utan att behöva utsÀtta sig.
Â
För Àven om min mamma Àr en introvert sÄ har Àven hon kÀnt sig vÀldigt rastlös och instÀngd vid flera tillfÀlle. Det Àr dÄ hennes hobby och passion för vÀxter har hjÀlpt henne att tÀnka pÄ annat och hÄlla sig sysselsatt. Mamma har alltid haft "gröna fingrar" och Àlskar allt som Àr vÀxter och plantering. Och Àven om hon inte har en trÀdgÄrd sÄ har det aldrig hindrat henne frÄn att plantera eller odla vÀxter i mÀngder. SÄ hur roligt hade det inte varit att faktiskt överraska henne med
en odlingsbÀnk eller kanske en kit med massor med olika frön? Oavsett sÄ vet jag att hon hade Àlskat det. Jag har Àven lÀst för lÀnge sedan att man mÄr bÀttre i sjÀlen nÀr man Àr bland vÀxter och grönt.
Â
Hittade olika odlingsbĂ€nkar och andra saker till odling som kan tĂ€nkas behövas hos Byggshop. Nu finns det olika odlingsbĂ€nkar men en liten vitmĂ„lad pĂ„ ben hade varit perfekt för mamma, gĂ€rna en dĂ€r hon kan odla sina favoriter som sallad, basilika och persilja. SĂ„ har ni en mamma som Ă€lskar vĂ€xter och allt det dĂ€r sĂ„ kan en odlingsbĂ€nk vara nĂ„got roligt för henne eller en fin vĂ€xt. Det behöver inte vara nĂ„got stort. Ăven nĂ„got litet som olika frön av nĂ„got slag kanske gör just din mamma glad. â„
Â
Â
InlÀgget Àr ett annons samarbete med Byggshop.se
Â
22 May kl. 23.55
Idag har det gÄtt en vecka sedan Richies bortgÄng.. jag har inte kunnat ta mig upp ur sÀngen idag. Jag har svÄrt att sova, Àta eller ens koncentrera mig pÄ saker. Jag Àr hÀr men jag Àr ett tomt skal. Dom första fyra dagarna Ät jag ingenting alls, min
kropp spydde upp allt den fick i sig. Jag kÀnde mig konstant yr och svimfÀrdig och hade det svÄrt för att andas. Jag har aldrig nÄgonsin lidit av panikattacker men har haft det flera gÄnger om dagarna.
Jag blundar och försöker tÀnka pÄ alla vÄra fina stunder men bilderna av hans lilla livlösa kropp pÄ vÄr golv och hans smÄ livfulla ögon som sakta stÀngdes den dagen och ljudet av hans sista andetag, den hemska bilresan till djursjukhuset och nÀr veterinÀrerna
dödförklarade honom hemsöker mig hela tiden. "Hans hjÀrta slÄr inte, den har slutat funka". Det Àr knappt sÄ jag finner styrka eller kan hÀmta andan medan jag sitter och skriver detta. Mina ögon Àr sprÀngröda och svullna sÄ mycket som jag har grÄtit.
MÄnga förstÄr inte det hÀr med hundar, men Richie var inte en hund. Han var som det barnet som gud inte har vÀlsignat mig med Ànnu. Han va min bebis. Den lÀngtan efter barn och all den kÀrleken jag kÀnner inom mig gav jag till honom under 10 Är, 3650
dagar. Richie gav mig energi, livsglÀdje, fanns alltid dÀr vid min sida vad jag Àn gjorde. I takt med Ären och ju Àldre han blev brukade jag alltid sÀga till honom "Richie du mÄste stanna vid min sida och ge mig minst 5 Är till" och bara tanken av
att förlora honom dÄ gjorde mig otroligt ledsen. Richie Àr det bÀsta som har hÀnt mig som lÀrde mig innebörden av vad riktig kÀrlek Àr. En hund Àr sÄ oskyldig, sÄ genuin och har bara kÀrlek inom sig. Det enda den vill Àr att Àlska och bli
Àlskad. Richie var sÄ Àlskad av alla och Àlskade lika hÄrt tillbaka.
NÀsta mÄnad skulle han ha fyllt 10 Är och det gör sÄ ont att han inte fick bli det. Jag frÄgar mig varför och försöker intala mig att allt hÀnder av en anledning. Jag var inte redo att slÀppa honom Ànnu och önskar att jag hade kunnat rÀdda hans liv, kanske
om jag agerat snabbare? Kanske om jag bara hade gett honom mer uppmÀrksamhet den dagen? SÄ mÄnga varför och tÀnk om.
Jag lever en slags dubbelliv just nu dÀr jag gÀrna vill tro och kÀnna att allt Àr okej medan mitt hjÀrta och sjÀl bara skriker av smÀrta. Jag försöker hitta tröst i smÄ saker, som att sova med Richies gosedjur vid min sida. Jag Àr sÀker pÄ att Richie
har varit och hÀlsat pÄ mig tvÄ gÄnger sedan han gick bort. Har vid ett tillfÀlle hört ljudet av hans tassar och vid ett annat kÀnt hans doft precis som om han stod bredvid mig. Han va hÀr.
Det har gÄtt en vecka nu, och jag Àr vÀl lite "starkare" jag försöker samla nya krafter och mod för att sedan klara av att hÀmta upp hans aska. Jag gÄr runt med en klump i magen i vÀntan pÄ det samtalet, för jag vet att den kommer nÀr som helst. Jag har
samlat lite krafter men jag vet att i samma sekund som jag hÄller hans rester i min famn sÄ kommer min vÀrld att rasa samman pÄ nytt, allt kommer att bli sÄ verkligt dÄ. För just nu har jag kommit i en fas dÀr jag tror att Richie Àr bara pÄ besök
nÄgonstans inte att han faktiskt Àr borta. Och den kÀnslan gör mig lugn pÄ nÄgot sÀtt.
IgÄr var jag och tatuerade mig till minne av Richie, han va pulsen i mitt liv, sÄ det Àr det som numera pryder pÄ min arm, Richies tass, ett hjÀrta och pulsen. Nu kommer jag alltid att ha Richie vid mig vart jag Àn gÄr genom livet.
Tack min Richie för att du var just min, för att du kom in i mitt liv och förgyllde mina dagar. Tack för all kÀrleken och lyckan du gav mig, för alla pussarna och för att du var sÄ fin pÄ alla sÀtt. Mamma Àlskar och saknar dig oehört. Kommer för alltid
att minnas dig med kĂ€rlek och glĂ€dje. Spring lĂ„ngt min Ă€lskling sĂ„ som du alltid har gjort. Du Ă€r nu fri. â„
"Min vÀrld var en bÀttre plats för att du fanns i den".
16 May kl. 11.17
Min Ă€lskade Richie har igĂ„r gĂ„tt bort... Han finns inte med oss lĂ€ngre och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag visste att den hĂ€r dagen en dag skulle komma och att jag skulle bli ledsen. Men jag trodde aldrig att det skulle göra sĂ„ hĂ€r ont, det kĂ€nns som om jag inte kan andas. Jag tror mig hela tiden höra Richies tassar och att han nĂ€r som helst kommer komma in i sovrummet och lĂ€gga sig vid min sida som han alltid brukade. Jag försöker vara stark och finna nĂ„gon tröst att han Ă€r pĂ„ en bĂ€ttre plats men jag kan inte. Det gör sĂ„ ont att inte ha honom vid min sida. Han var inte "bara" en hund han var som min bebis och jag hans mamma, en i familjen. 10 Ă„r vid min sida och han försvann pĂ„ bara nĂ„gra sekunder. Jag tĂ€nker hela tiden tĂ€nk om, och faktum att han skulle fylla 10 nĂ€sta mĂ„nad. Mitt hjĂ€rta Ă€r brustet i tusen bitar och jag vet inte hur jag nĂ„gonsin ska kunna ta mig igenom detta. Försöker att tĂ€nka pĂ„ alla dom goda stunderna men det enda som spelas upp i min hjĂ€rna gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng Ă€r hans lilla livlösa kropp. Det kĂ€nns sĂ„ tomt och sĂ„ svĂ„rt. Richie var sĂ„ Ă€lskad av alla frĂ„n familj till vĂ€nner och grannar det var den typen av hund han var.  Han Ă€lskade mig villkorslöst och fanns alltid dĂ€r vid min sida oavsett. Jag saknar honom sĂ„ och kommer att sakna honom varje dag. Vila i frid min Ă€lskade Richie mamma Ă€lskar dig sĂ„. â€ïž
Â
Â