Hej mina vÀnner, hur mÄr ni i dessa mörka tider ?
Tack till alla er som fortfarande kikar in hÀr varje dag trots noll engagemang och uppdatering frÄn min sida. Jag kÀmpar varje dag med att faktiskt bara orka och finna lusten till att göra enkla saker. Men det har varit och fortsÀtter vara ett skitigt Är. Tror de flesta av oss kÀnner sÄ. I söndags markerade det sex mÄnader sedan Richies bortgÄng, tiden gÄr sÄ fort. Jag vet inte riktigt hur jag mÄr, lusten till att göra saker finns fortfarande inte dÀr men samtidigt kÀnner jag att jag mÄr bÀttre? VÀldigt förvirrad, jag har ingen ork eller lust till att göra nÄgot och vÀljer oftast att bara sova. Den enda gÄngen jag mÄr "hyfsat" bra Àr nÀr jag Àr pÄ jobbet.
Det har hÀnt sÄ mycket senast jag uppdatera er hÀr inne. Jag har en ny kÀrlek i mitt liv. En liten pojke pÄ 1 mÄnad och nÄgra dagar. Jag har blivit moster till vÀrldens gosigaste pojke, min lilla syster har liksom fÄtt en bebis. Och jag Àr helt förÀlskad i honom, fullkomligt besatt. Roligaste av allt Àr att han har fÄtt Àrva min lilla nÀsa sÄ han liknar mig ÀndÄ pÄ nÄgot vis! Det Àr nog den enda höjdpunkten pÄ detta Äret och sorgligt nog det enda roliga och fantastiska som har hÀnt i mitt liv i Är. Men vad mer kan man begÀra, jag Àr tacksam att alla mina nÀra och kÀra runt omkring mig LEVER & andas, det rÀcker för mig. Det har Àven hÀnt en massa andra trÄkiga saker, det har gÄng pÄ gÄng varit nÄgonting. Min Àlskade mamma har legat pÄ sjukhuset i tvÄ veckor men har Àntligen fÄtt komma hem. Jag Àr sÄ otroligt tacksam att fÄ ha min mamma hemma igen dÄ mÄnga sorgligt nog inte har haft den turen i Är. Har en bekant vars pappa gick bort samma dag som min mamma blev utskriven frÄn sjukhuset, sÄ himla hemskt.









